Har varit lite tyst på blogfronten eftersom vårat fantastiska internet som vi var så nöjda med gick från bredband till ultrasmalband för ett par dagar sen. Vi i Sverige är ju så vana med obegränsad tillgång till internet på såväl telefon som hemma men det är inte riktigt lika vanligt i andra länder. Det finns väldigt ofta begränsningar på hur många gigabite man kan använda sig av på en månad och när det är uppkört blir det i bästa fall som på den gamla telefonmodemstiden.

Vi var tyvärr helt omedvetna om att våran livlina hem hade en gräns och agerade följaktligen därefter. Kanske inte så konstigt att kvoten blev uppkörd när sverigesradio och spotify gått varmt samt Steve passade på att titta igenom alla “på spåret” program som fanns inlagda i svt play.

Nu är det i alla fall tillbaka till vanlig hastighet och vi kommer att ta det lite lugnare med användande framöver men vi kan ändå lova att det kommer dyka upp en hel del saker här på bloggen eftersom vi nu har massa fina grejer på lager.

Helgens skörd blev alltså på det hela taget inte så illa med en titt i statistikkolumnen men tyvärr så var det av de fem matcherna bara en mot kvalificerat motstånd och den förlorade vi. Hemma laget som sedermera pressade Tyskland i finalen, Kirk Pitmann och Ben Odea, blev för svåra i söndagens morgonmatch. Första set gav vi bort på tok för många poäng i egen sideout men var ändå med ända till slutet. I det andra var vi en poäng efter och hade ett par tre bra poängchanser varav ett transitionanfall ut med 5 centimeter, men lyckades bara inte få till någon utjämning i en frustrerad match.
De 4 andra matcherna är inte mycket att säga om utan vi gjorde väldigt stabilt vårat jobb när vi inte tappade mer än 13 poäng i något av de 8 seten. En 5 plats i säsongens första tävling men utan tvekan något av en besvikelse.

Det tristaste får man säga är att vi inte fick spela ytterligare någon match mot kvalificerat motstånd men vi får å andra sidan chansen varje dag på träning så det är inte hela världen. Skall se till att få upp lite bilder från helgen imorgon då de för tillfället ligger gömda på en norsk kamera.
/Hannes

Då var andra träningsveckan klar. På det stora hela har det gått bra. Fokus har legat på speluppbyggnad efter försvar och sedan anfall. Har tränat med alla lag här nere. När vi tränar med Nya Zeeland är vi ofta tre lag då Pitman och Lochead
ska prova att spela med andra partners. De har valt att spela med varsin bro O’dea, Ben och Sam. Detta för att de ska ha bra chanser i continentel cup där man behöver två bra lag för att komma långt. Man ta os plats även genom denna spelform. Vår chans är att göra bra ifrån oss på World Tour då Sverige är utslagna från continentel cup.
I helgen är det dags för första tävlingen här nere då vi ska spela på Nya Zeelands tour. Den spelas på lördag och söndag. Vi ska försöka lägga upp en länk så ni kan följa hur de går om ni är intresserade.

/Stefan

Nu på kvällen har ännu en lyckad måltid avnjutits i casa suecia. Är faktiskt mäkta imponerad av vad vi hittills åstadkommit i matväg på denna resa. Fördelarna med att bo i lägenhet eller hus istället för på hotell är att det finns möjlighet att laga mat och att man på så vis slipper buffé eller restaurangmat som blir ganska tråkigt i längden. Inte bara det att det är gott och blir som man vill ha det, det är oxå billigt vilket ju är plus på alla sätt och vis. Vi har använt oss av några klassiska knep för att det inte skall bli för jobbigt. För det första försöker vi dela upp lagandet så att man gör allt en dag och sen inget nästa och för det andra gör vi alltid minst dubbelt så mycket som behövs för att kunna äta rester dagen efter och på så vis slippa laga nytt inför varje måltid.

Hittills har menyn bestått av:
Fläskschnitzel med rotfrukter i ugn, bolognese, biff- och cashewgryta, kyckling- och currygryta, carbonara, kycklingfajitas och hemmagjorda hamburgare.

Låter kanske inte så lyxigt men det är ju heller inte meningen. Samtidigt så går det inte att säga annat än att det har varit gourmetklass även på de enklaste av klassikerna.

Lördagar har som vi beskrivit tidigare här på bloggen en tendens att ofta innebära spelaktig träning på läger med flera lag. Så även idag när vi kommer köra sideoutspel med alla lag på flera banor. Formen för det hela är för oss lite oklar i nuläget men den har tysk-norsk design och det skall nog bli bra. Vi laddar i alla fall med stadig frukost på gröt och Lyxomelett
På främst äggvitor. Anledningen är inte att vi vill maximera intaget av äggvita proteiner eller minimera fett och kolestorol intaget utan helt enkelt ett resultat av att äggulorna användes till Carbonaran häromdagen.

Gårdagen bestod av beachträning med Nya Zeeland i riktigt byig vind på morgonen och sen gympass på eftermiddagen. Förhållandena har förutom den lite väl hårda, lite väl tråkiga och väldigt utmattande vinden varit väldigt bra. Det enda är att vi inte riktigt kan träna på de saker vi vill förfina eftersom det mest handlar om att komma till anfall över huvudtaget. Inte så dumt i träningssyfte bara det inte blir hela tiden. Det är nämligen väldigt få turneringar där det riskerar att blåsa som det gör här för tillfället. Känslan blir åtminstone att det är busenkelt sen när det inte blåser, även om vi alla vet att så inte riktigt är fallet.

Jonas har det inte heller lätt i vinden.
/Hannes

När vi vaknade upp i morse så var det till fågelkvitter och klarblå himmel. Med tanke på erfarenheterna redovisade i det tidigare inlägget så vågade man ju inte hoppas för mycket trots dagens lovande start.
Solskenet höll dock i sig större delen av dagen även om det ändå regnade lite på seneftermiddagen för att bekräfta “alla väder varje dag” teorin.

Förhållandena under förmiddagspasset var dock ideala och efter två dagar med alldeles för mycket vind för att det skall vara roligt, om än nyttigt, så var det äntligen riktigt njutbart och Mount Maunganui visade upp sig från sin allra bästa sida. Svårt att inte tänka på hyr fantastiskt privilegierad man är ibland.

Väderprognosen på förhand var extremt dyster och informationen i ämnet från folk på plats ännu värre – en av de värsta somrarna någonsin. Jag vet att detta såklart gläder några skadeglada människor på hemmaplan men det bjuder vi så gärna på. Det är ju ändå 20 grader, kanon träning och fantastiska miljöer.

Det har dock inte varit riktigt så dåligt som väntat utan vi har istället fått uppleva fenomenet med “små” öar i stora hav och den osäkerhet det innebär i väderlek. Väder drar förbi snabbt och exakt var de passerar är svårt att förutse. Vi har hittills haft 100% tur eftersom trots förekomsten av imponerande skyfall och mycket regn i allmänhet har vi inte fått en regndroppe på oss under träning. Bara att hoppas att det fortsätter så!

/Hannes

Location:Fahey Ave,Tauranga,Nya Zeeland