De uppmärksamma följarna har kanske noterat att vi för tillfället inte befinner oss i Moskva för dagens kval till huvudtävlingen där. Anledningen är inte någon skada eller liknade olägenhet utan att den nuvarande situationen har skapat ett naturligt skifte i fokus.
Lustigt hur saker inte riktigt blir som man tänkt sig och att ordspråket när en dörr stängs öppnas ett fönster(eller om det är en annan dörr?! Lite osäker men ändå) råkar göra sig tillämpbart. Det är nu nämligen så att den på förhand borträknade Plan B helt plötsligt har gått och blivit Plan A.
Vad svamlar jag egentligen om? Jo, i och med att vårens world tour resultat inte varit av den kaliber vi hoppats på så kan vi i nuläget räkna bort möjligheten att vara topp 16 på OS världsrankingen men efter bravaden i Paris så har vi fortfarande chansen att ta oss till OS via det krångliga kontinentalkvalet.

Vi är alltså vidare till den Europeiska kontinentalfinalen i Alanya, Turkiet, den 22-24 juni. 8 nationer är vidare och ettan får en direktplats till OS medan tvåan och trean får kvala vidare. Tvåorna och treorna från de fem kontinenterna spelar veckan efter i Italien om de två sista platserna till OS. Kontentan är att vi måste vara topp tre, och helst etta, i Turkiet.

Anledningen till att vi inte är i Moskva är alltså att upplägget från och med Prag handlar om hur vi kommer bäst förberedda till Alanya. Ett upplägg som istället för turnering på turnering nu kommit att innefatta ett par dagar ledigt förra veckan, hårdträning i Stockholm denna vecka och sen FIVB Grand Slam i Rom nästa vecka innan det bär av mot Turkiet.

För tillfället handlar precis allt om att vara så bra som möjligt den 22 juni.